Ellen Holm

jag tror att jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag lärt mig uppskatta allt det dåliga som hänt mig det senaste halvåret. jag hade aldrig kunnat få den lättande känslan som jag får varje gång jag öppnar mig för mina vänner om jag inte hade hållit inne alla känslor och inte vågat berätta något. jag hade aldrig uppskattat när jag somnat lycklig bredvid honom ifall jag inte visste hur det kändes att somna olycklig bredvid någon med gråten i halsen. jag är så glad varje gång när jag är på väg till skolan klockan åtta på morgonen för då vet jag att jag klarat att gå upp ur sängen en dag till. jag hade aldrig fått en pirrande känsla i hela kroppen när jag möter personen i mitt livs blick i fall jag aldrig upplevt hur det känns när man möter dess blick och den är tom, helt tom. jag hade aldrig uppskattat att dansa lycklig på en fest med mina bästa vänner i fall jag aldrig upplevt hur det känns att ligga på ett golv på en fest och gråta på grund av hjärtesorg. jag hade aldrig uppskattat att någon är så fin som mig som han är om jag inte hade upplevt tillfällen när någon inte varit det.

jag är tacksam för alla tårar och all smärta. för på grund av det kan jag känna sådan glädje idag.